Den 8 januari 2005 svepte stormen Gudrun fram över stora delar av södra Sverige. Hon gav på sina håll upphov till enorma förödelser och därmed förändringar som påverkat och fortsatt kommer att påverka våra liv lång tid framöver. För många människor blev stormens konsekvenser mycket kännbara på det ekonomiska planet och självfallet påverkades man samtidigt rent psykiskt då man oroade sig för såväl nuet som framtiden. Fysiskt var förödelserna förvisso hanterliga för de flesta, men det har varit och är fortfarande en stor extra arbetsbörda att ta hand om allt som ligger som plockepinn i skogen.

Även de som inte har skog och som inte drabbades i sin utkomst har påverkats. Upplevelsen av naturens våldsamma härjningar har för många varit chockartad. Flera har bokstavligt talat fångats i vindstötarnas raseriutbrott och har suttit fast på den plats där de råkade befinna sig, i ett hus, i en bil, i skogen, på vägarna. Stormen har givit anledning till tankeställare av olika slag. Bland annat har man börjat fundera en hel del över naturens ohämmade våldsamhet och människans, på många sätt, försvinnande litenhet. Vi är många som vill tro att vi i civilisationens och teknikens tidevarv närmast kan tämja allt obekvämt som måhända har hotat våra förfäder; många som räknar med att det är vi som besegrar naturen och inte naturen som besegrar oss.

Det har visat sig att vi är oerhört sårbara. När naturens krafter slår till för fullt slås samtidigt all den teknik ut som vi är så beroende av i vår vardag: Värme, el, vatten, telekommunikation, infrastruktur. Speciellt de som bor på landsbygden klarar sig för det mesta ganska bra, eftersom väldigt många har möjligheter att elda med ved och därför kan hålla värmen så någorlunda. En del har fortfarande en gammaldags brunn med hissanordning. Stearinljus och fotogenlampor har de flesta. Såtillvida kan allting fungera ganska bra, även om det är tungt och hårt och slitsamt och det tär på krafterna. Mest av allt tärde detta liv på de yngre barnfamiljerna vars livsmönster skiljer sig radikalt från det mesta som den äldre generationen varit med om. Många i den äldre generationen minns hur det var att leva utan nutidens självklara ’moderniteter’ och generellt har landsbygdsinnevånarna en viss vana att leva med en osäker infrastruktur där avbrott av olika slag är legio. Landsbygden drabbas alltid hårdast eftersom el- och telebolag, kommun med flera prioriterar dessa områden mycket lågt vad gäller såväl underhåll som nyinvesteringar.

I dagens samhälle är de vuxna förvärvsarbetande över lag, i den utsträckning det nu går att få ett arbete. För familjerna innebär det en livssituation som kan vara ganska jäktig, även om man bor på landet. Avståndet till arbetsplatsen är ofta långt, och timmarna hemma blir inte så många och långa. I en situation som den som uppstod efter januaristormen är det inte konstigt om man blev stressad; det skulle eldas på morgonen innan man gav sig iväg från inomhusmörker till utomhusmörker, och när man kom hem framåt kvällen var det åter mörkt både inne och ute. Huset hade hunnit bli iskallt, det skulle åter eldas, alla var hungriga, trötta m.m. Även om det var en relativt mild januari månad, ett faktum som uppskattades av de flesta, så känns det alltid ruggigt inomhus vintertid om man inte kan elda ordentligt.

I stormrapporten här nedanför kan du läsa mer.