Efraim

by Kathleen Thomas (comments: 0)

Vid Lunksjöbäcken sitter en liten flicka och gråter
Jag frågade varför hon så ledsen var
”Jo, min katt har försvunnit.
Har varit borta i flera dar.
Hoppas den snart kommer igen.
Efraim så heter den.
Han var min gullige lille vän.”

”Inte så ovanligt att katter kan försvinna.
Ibland kan de vara så svåra att finna.
Vi ropar: Efraim, Efraim, kom tillbaka!
Kan du förstå att vi dig saknar?”

Men fram till oss promenerade en man
Jodå, Efraim, ja så hette han.
” För mig är ni okända båda två.
Att ni saknar mig kan jag inte förstå.”
Snabbt han ifrån oss försvann
Att ge en förklaring vi ej hann

Från Gustavshamn ett ihållande jamande vi hör
Där i ett träd sitter hennes lille vän
som klättrat upp och ej kunde komma ner igen
Med en steges hjälp jag hämtar ner hennes lille katt
Den var så trött och matt

Med glädje hon kramade om sin lille Efraim
Som började spinna och kråma sig
Djupt i mitt hjärta det berörde mig

Men den där Efraim som så snabbt försvann
Vem var han?
Jag tyckte nog att han var ju så vacker och grann
Kanske även han sitter någonstans i ett träd
För att få lugn och ro och vill vara i fred
Kanske en stege.....

Text och bild: Karin Cederqvist

Go back

Add a comment